Ränneslättsturen

Så var då ett långlopp till genomfört. Hade revansch att utkräva eftersom jag blev så fruktansvärt trött förra året. Tog rygg på ett par H50-åkare i starten som jag vet kör ungefär som jag men av någon anledning hängde jag på lite andra cyklister och fann att jag lämnade dem bakom mig. Det gick väldigt fort i början och jag fick slita rejält för att hänga med på vägavsnitten. Tur att man kan vila sig i skogen. Efter lite mer än halva loppet blev jag omkörd av Josefine Ahlström och hakade på henne. Det visade sig att vi körde väldigt likt både i skogen och på vägen. Vid en vägpassage där vi svängde 180 grader såg jag att jag hade Thomas Stolt från Uddevalla precis bakom mig. Han hade legat en bit bakom hela tiden och haft koll på mig visade det sig. Han gick förbi mig och gjorde ett ryck och jag tänkte att nu är det kört. Tog mig samman, bet ihop och lyckades täppa till luckan. Resten av loppet var en kamp med hjärna och ben för att inte släppa honom. Det var inte mycket jag drog utan låg på rulle så mycket jag kunde. Jag orkade helt enkelt inte gå fram. Precis i slutet så "lurade" Thomas förbi mig och fast jag tog i allt vad jag kunde sista halvmilen så var han med och överraskade mig i näst sista lilla stigningen mot målområdet och sedan var det kört. Jag var två sekunder efter på en "hedrande" fjärdeplats. Ett litet kvitto på att vi körde bra var att Josefine var tvåa i dam-elit bara 10 sek från regerande svenska mästarinnan som vann. Med 4 mil kvar var det 47 sek så vi körde bra på slutet. Jag körde en kvart snabbare än förra året och när jag kollade elitens tider så hade vinnaren kört 4 min långsammare i år så jag är nöjd med min körning. Vad som fattas mest nu för att bli riktigt bra på långlopp är att träna på att köra fort på slätan. Nu blir det träning inför SM nästa vecka och Mörksuggejakten i Rättvik på söndag. Därefter får jag ta tag i det här med slätdraget så att jag kan ta mig in på topp 80 på Bockstensturen i september. Ett stort glädjeämne var svåger Rolf som knep segern i H40.